Hans röst får mig att slå volter och när han är nära en annan tjej känner jag hur avensjukan kryper sig fram. hans personlighet får mitt hjärta att slå flera extra slag, och hans utséende får mig att smälta. jag vet att jag inte känner honom, men såhär besatt har jag aldrig varit. vi har många likheter han och jag. och jag tror mig ha sett tecken som ska tyda på något bra som ska hända. jag kommer bara bli besviken. hur hade du tänkt dig att vi skulle träffas? vi bor på andra sidan jorden från varandra. nästan så långt ifrån varandra man kan komma. jag borde förstå att det inte kommer bli något, och bara ge upp. men sedan kommer den där känslan som säger till mig att inte ge upp. den som ger mig styrka. den som jag tror mig visar alla tecken.

i texten ovan ser jag knappt något negativt, förutom att jag inte får någon uppmärksamhet tillbaka. han har fullt upp, med fans, concerter och ett eget privatliv. men seriöst, något av mina meddelanden måste han ha sett.

Det negativa med att ha en obsession är att hela ens lediga tid går till att sitta vid datorn. genom att jag inte kan slita mina ögon från datorn börjar mina föräldrar tjaffsa. som ni kanske märkt sitter jag hela nätterna nästan bara för att de har en annan tid i USA.

Men det värsta är att jag pluggar inte tillräckligt mycket. det går bra i skolan, men det skulle kunna gå bättre. jag borde tänka "om jag pluggar får jag bra jobb och kan sedan flytta till USA och träffa honom". men istället tänker jag att jag måste vara uppdaterad på senastte nytt och hänga med i hans värld.
jag har tänkt att skippa träningar för att jag inte vill missa en radio intervju som jag egentligen kan lyssna på efter. men det har jag aldrig gjort.





borde jag sluta älska denna underbara pojke? det skulle aldrig gå, men borde jag försöka?